Drömmar, känslor, fantasi och verklighet. Fantasyförfattaren Neil Gaimans värld rymmer många lager. När Eilev Skinnarmo fick romanen ”Oceanen vid vägens slut” i sin hand drogs han genast in i bokens universum och inte minst i huvudpersonens, den tolvårige pojken Alex, oemotståndliga fantasi.
–Han står på scenen hela tiden och det var viktigt för oss att publiken ska uppleva världen genom hans ögon, säger Eilev Skinnarmo.
Researcharbetet satte i gång många tankar och Eilev Skinnarmo började tänka tillbaka på sitt liv och barndom.
–Jag försökte minnas hur det var när jag besökte mina mor- och farföräldrar. Minns jag hur det verkligen var eller minns jag bara fragment. Scenografin utgår ifrån dessa minnesfragment som dyker upp och kanske inte alltid hänger riktigt ihop.
Mycket inspiration fick han förstås av romanförlagan. Alltihop har kokats ner till ett spektakulärt scenrum som präglas av en slags magisk realism med stora träd av hamrad plåt, skuggor som visar sig vara hungerfåglar, rötter som skulle kunna vara ringlande svarta ormar och rökfyllda såpbubblor som svävar över salongen.
–Jag har försökt hålla mig trogen Gaimans unika och bildliga språk. Alla sådana detaljer är guldkorn för en scenograf som mig, säger Eilev Skinnarmo.
Förutom scenografin har han designat kostymer och peruker. Bland annat syns Cecilia Borssén flyga högt över scengolvet i kritvit jätteperuk och en flera meter lång klänning, en fantasifigur.
–Jag har gjort det här för barnen. Barns fantasi är så obegränsad och fantastisk. Jag tror att barn är mer nyfikna och öppna spirituellt än oss vuxna. Därför tror jag att det blir en spännande upplevelse för hela familjen att se föreställningen tillsammans.
Av: Jenny Petersson
Fotnot: Ungefär 98 procent av scenografin, kostymerna och perukerna är tillverkade av återvunnet material i teaterns verkstäder.
Senaste inläggen
