Självbiografiska ”Som bröder” är en berättelse om att växa upp med en annan etnisk bakgrund än den svenska. Den handlar om kampen för tillhörighet, om fördomar, våld och kärlek. ”Det var en historia jag var tvungen att berätta”, säger dramatikern och regissören Alexander Mayah Larsen.
Föreställ dig ett välmående villaområde i valfri dansk stad. I ett av husen bor en familj med två söner. Mamma är från Danmark och pappa från Iran. Äldste sonen liknar sin ljusa mor, hans lillebror har ärvt pappas mörka hår och ögon. Det är ramen för dramatikern och skådespelaren Alexander Mayah Larsens uppväxt, liksom för familjen i pjäsen.
– När jag växte upp saknade jag historier som jag kunde spegla mig i. När sådana här berättelser sätts upp på scen i Danmark är de ofta fulla av stereotyper. Därför kände jag att jag behövde skriva den här pjäsen, säger han.
”Som bröder” är en berättelse om hur det är att vara ung med rötter i två helt olika kulturer och hur svårt det kan vara att smälta in och försöka anpassa sig. Och inte minst om hur slumpen kan avgöra vilka vägar vi tar i livet.
– Lillebrors projekt är att rädda sin mor som blir utfryst i samhället när hennes äldste son blir kriminell. Han försöker rädda sin far som kämpar med att alla tittar snett på honom för att han är invandrare. Samtidigt gör han allt för att rädda sin bror. Och så glömmer han fullständigt bort sig själv. Lillebror har bara en sak i huvudet, och det är att övertyga alla om att han är dansk, även om han inte ”ser ut” som en.
– Alexander Mayah Larsen har precis lämnat dagens repetition. Allt går bara bra. ”Som bröder” är enkel att anpassa till den svenska scenen. Här finns ju ungefär samma problem och utmaningar som i Danmark.
– Det känns superfint att få Sverigepremiär och att min pjäs förhoppningsvis kan göra skillnad. ”Som bröder” är en universell historia som jag hoppas alla kan relatera till, på ett eller annat sätt, oavsett var i världen man bor.
– 85 procent av pjäsen är självupplevd, resten är detaljer som Alexander Mayah Larsen puttat in för dramatikens skull. Och så har han adderat humor.
– Jag gillar socialrealistiska historier som berättas med en humoristisk ton. Jag kommer från ett hem som var fullt av kärlek och humor så det var också viktigt för mig att det var en del av pjäsen.
Inspirerad av filmklassikern ”Birdman” har han även plussat på livemusik på scen. Musikern Adrian Ortman medverkar under hela föreställningen och är minst lika viktig för berättelsen som skådespelarna Zakib Sabbar och Einar Bredefeldt.
– Musiken gör berättelsen lekfull och tillgänglig, den tillför puls och massor av energi. Du vet, det handlar ju om unga män med mycket testosteron i kroppen. Musiken understryker den energin, säger Alexander Mayah Larsen.
Pjäsen ”Som bröder” har ett öppet slut. Hur går det egentligen för verklighetens storebror?
– Idag har jag och min bror tät kontakt. Han är utbildad ekonom och lever ett helt vanligt, hederligt liv. Förut hade jag svårt att förstå och acceptera vad han gjort både mig och familjen, men att han hamnade i fängelse gjorde att vi kom närmare varandra än någonsin tidigare. Och när jag skrev ”Som bröder” var det som om jag lärde mig att förstå honom på ett nytt sätt.
Och resten av familjen?
– Jag och min mor har också mycket tät kontakt. Min far har flyttat tillbaka till Iran och även om det var sju år sedan vi träffades, pratar vi ofta med varandra på Whatsapp.
Det faktum att hans far återvänt till landet han är född i, har väckt ännu fler tankar. Nyligen hade Alexander Mayah Larsen nya pjäs, ”Tronföljare”, premiär i Danmark.
– När jag skrev ”Tronföljare” gick jag på upptäcktsfärd i min fars historia och det var en galet spännande och skrämmande resa. Jag ville förstå vad det var han flydde ifrån och varför han blev som han blev.
Båda dina pjäser tar upp ämnen som fördomar, anpassning och relationer. Vilken roll tror du teater och konst har i att lyfta dessa frågor i samhället?
– Teatern spelar en jättestor roll. Den ska inte nödvändigtvis komma med svar men det är viktigt att den ställer frågor. Jag hoppas att min berättelse kan locka ny publik till teatern, människor som kan se att det finns berättelser som handlar om dem. Och så hoppas jag att publiken får en större insikt i hur det kan vara att växa upp i ett hem med kulturskillnader och vilken kamp det kan innebära att vara ung med en annan etnisk härkomst än den svenska.
Av: Jenny Petersson
Senaste inläggen
