– Neil Gaiman har ett berättarspråk som tilltalar mig och när man satte upp ”Oceanen vid vägens slut” i London blev jag så himla glad. Jag tänkte att de hade förstått att det finns massor av välskriven barnlitteratur. Det finns historier som precis som till exempel Astrid Lindgrens sagor hanterar svåra frågor som vänskap, mörker, svek och föräldrar som beter sig illa.
Även om det inte finns resurser till lika mycket specialeffekter som i den brittiska uppsättningen, kommer Helsingborgsversionen inte långt efter.
– Vi utnyttjar alla våra tekniska resurser. Vi använder taket, lyfter folk ur källaren, gör flygningar… Vi skapar fantastiska illusioner med det vi har i vårt hus. Stora scen är helt fantastisk och otroligt mångsidig. Det är den bästa scen jag har jobbat på under mina 33 år!
De många möjligheterna ställer också krav. Katja Lindströms uppgift är att leda det tekniska teamet som ska få alltihop att fungera.
– Det är mycket som ska flyta sömlöst och här spelar mina kollegors yrkesskicklighet en väldigt stor roll. Och våra teaterelever är viktiga för berättelsen när de flyttar dekor in och ut på scen, säger hon.
Faktum är att det är mycket som kan gå snett. Hela arbetet bakom scenen är som en koreograferad dans där precis alla vet vad de ska göra och hur de ska röra sig under föreställningen, minut för minut.
Det är särskilt en risk när vi flyger. Jag är den som kopplar alla flygningar och har koll på alla andra säkerhetsmässiga uppgifter. Det är en trygghet att det är samma person som varje kväll säkrar den som ska flyga. Några ska ju fem, sex meter upp i luften, i två tunna vajrar. Om skådespelaren är trygg och avslappnad kan den koncentrera sig på att agera.
Hur känns det för dig, nu när ”Oceanen” äntligen rullat in i Helsingborg?
– Det är jätteroligt att få visa den för Helsingborgspubliken, men min stora sorg just nu är att jag kanske inte ens får se den. Jag jobbar ju själv bakom scenen varje kväll!
Av: Jenny Petersson
Senaste inläggen
