När december börjar lida mot sitt slut får Moqi Simon Trolin, teaterchef och konstnärlig ledare på Helsingborgs stadsteater, summera teateråret 2024. Och han spår en minst sagt spännande och yster start på 2025. Varsågoda!
Först och främst, vilket var ditt bästa teaterögonblick 2024?
– Det är något speciellt med skrikande barn på våra skolföreställningar av ”Oceanen vid vägens slut”. Jag blir så uppfylld av inre, mild julefrid och euforiska vallningar av att bevittna vad teater kan göra med en ung publik.
Vilken var årets största överraskning?
– Att folk inte gick man ur huse för att se ”Gränsland”.
Vilken rollfigur har du känt mest för under 2024?
– Oj det kan jag inte svara på! Då måste jag typ nämna minst två karaktärer från varje föreställning vi har gjort, jag känner alltid mycket för roller och människor. Men det är klart att jag gärna skulle vilja rädda Maaaaary, den lilla spökflickan från ”Riket”.
Nämn ett lyckat nytt projekt på teatern?
– Late Night på Storan blev en riktig festkväll för både publiken och oss som arbetar på teatern. Det var ett nytt koncept vi provade, och det kommer igen 2025. Den 17 januari redan. Kom!
Vad gör du (helst) inte om?
– Killgissa. Det skajag försöka att inte göra.
Vilken pjäs lockade mest publik under 2024?
– Det blir nog Tysta Maria när vi summerar året, även om ”Oceanen vid vägens slut” inte kommer hamna långt efter.
Roligast just nu?
– Att ”Som bröder” och ”Oceanen vid vägens slut” går som tåget, får nationell uppmärksamhet och väcker Helsingborgspublikens entusiasm i så hög grad.
Beskriv teateråret 2024 med tre ord!
– Hjärta, smärta, humor. Och musikalitet. Hoppsan, det var fyra!
Vilket kostymplagg från året skulle du helst vilja behålla?
– Ursulas klänning när hon kommer upp ur underjorden i ”Oceanen vid vägens slut”. Kunde vara chill att komma på min dotters skolavslutning med den. Det hade hon inte gillat.
Har någon oväntad händelse på scen lett till något positivt?
– Oväntade händelser på scen händer ofta och är en del av teaterns essens. Det leder till improvisation och vakenhet och är per definition positivt.
Vad är det bästa med att leda Helsingborgs stadsteater?
– Det är människorna som jobbar här! Och att få tänka ut alla häftiga upplevelser vi vill dela med publiken.
Om teatern var en person, hur skulle du beskriva dess personlighet?
– En yster, hormonell tonåring på speed, blandat med en Buddhas visdom och lugn och kryddad med en kopp värmande chai.
Vad ser du särskilt fram emot 2025
– Det är ingen ände på vad jag ser fram emot! Men till att börja med våra tre våldsamt spännande föreställningar i vår: ”Jordbok”, ”Hbg girls” och ”Den kaukasiska kritcirkeln”. De ser alla, var för sig, ohyggligt starka ut rent konstnärligt.
Vad hoppas du få utforska mer nästa år?
– Att vi lever i en tid som gör hela mänskligheten porös känns ända ut i fingerspetsarna. Jag tycker teaterns roll i samhället blir viktigare och viktigare i samma takt. Jag blir både ledsen och glad över att kunna konstatera att vi under 2025 kan adressera några av världens största konflikthärdar just nu. Jag är stolt över att vi försöker göra det på ett så kommunikativt och lättillgängligt sätt. Det blir smärtsamt, bitterljuvt och humoristiskt, precis som livet är.
Hur firar du en riktigt lyckad spelperiod?
– Av tradition firar vi i teaterbranschen premiärer i högre grad än avslutningarna på en spelperiod. När en spelperiod är slut känner man ofta en lättnad blandad med en separationssorg, så den festen blir lätt lite kluven, tror jag.
Av: Jenny Petersson
Senaste inläggen
